charlize

Då folk på jobbet frågar hur det går med min mens så har jag nu beslutat mig att spara in på lite för intima ärligheter. punkt. Nyss hemkommen från jobbet, med stor irritation efter en och annan kommentar om tuttar och en annan om baren.
Sura gamla bittra kärringar som beställde en Tom Collins -65 på Hildas buggklubb som därför måste stå och skrika en timme om att den inte alls smakar likadant som för en miljon år sedan då dinosaurier fanns. Sedan alla dessa hormonfyllda killar som aldrig får ligga och bara känner att dom måste hävda sig inför resterande oskulder om att man har tuttar. Nämen se på fan! Hur hamnade dom där? Stort mysterium. Men jag har en lösning på allt. Jag ska härdanefter gå med polotröja och sedan när någon beställer något av mig ska jag börja prata med deras snopp. Så det blir likadant för alla, och så blir alla lyckliga.

Var det en snopp med cola & lime du ville ha?
Eller kanske en tutte on the rocks?

När jag väl är på krigstigen så kan jag skaka av mig min femtioelfte irritation för kvällen. Arbetskollegor som tack vare mer ansvar tar på sig en liknande diktator roll för att hävda sig. Dessa människor som i senare livet får makt, börjar istället missbruka den som en payback då dom i högstadiet blev inlåsta i skolskåpet. När jag väl ser deras mun öppnas för att få någon slags kommunikation med mig, sätter jag på min osynliga "mute" knapp med min osynliga fjärrkontroll. Jag tänker mig sedan hur ful dom skulle vara nakna och hoppar in i min happy thoughts bubbla med rosa moln som jag sedan flyger iväg på.



04.39 och jag säger god natt..

En baksmälla vid namn koma, och en kropp vid namn snälla-skjut-mig-långsamt tog jag sista krafterna in till duschen. Med max på jobbet, Sandra & alex iväg för att köpa något vid namn energi så trodde jag att jag skulle svimma och dö i badrummet. Ingen skulle lagt märke till stackars mig och sedan hade den fasansfulla upptäckten slagit dom av en halvnaken bakfull charlotte med smutsiga trosor. På min gravsten hade det senare stått R.I.P Charlotte den smutsiga wannabe feministen.

Men jag överlevde! Väl på kvällen blev det ett misslyckat försök med thaimat som picknick ute vid någon romantiskt sjö. Istället hamnade vi på gräsplätten utanför lägenheten och med solen som gick i moln. Bakfull och jävlig och inte ens kan jag få något så simpelt som en picknick? Såklart inte.

På kvällen tog vi oss an studentlivet i Uppsala, men då vi inte är studenter med ett dumt student kort så fick vi istället andas in känslan av att stå i timmeslånga köer och prata geometri formler. De här dagarna har verkligen blivit ett par inspirations dagar. Min intelligens har på den senaste tiden nästintill gått ned på knä och önskat för att få använda de sista hjärncellerna till något vettigt. Jag behöver komma bort från allt som inte får mig att utvecklas, lära känna nya människor, nya erfarenheter och göra något vettigt. Ta mig från min impulsivitets-bubbla och ta ett steg i närmare riktning. Ett steg mot de glada universitets dagarna?

Sista dagen förgylldes med ännu mera shopping bestående av ett rosa skärbräde och annat smått & gott. Känslan från att vara på topp tog snabbt ned mig till zero, med tanke på att det nu inte längre är raka vägen förbi Enköping till Uppsala, utan nu är det 50 mil från oss när jag bosätter mig ensam i Oslo. Men det är min typiska jävla otur. Har dom inte galna ex, så är dom fortfarande heart broken efter ett hundra årigt gammalt förhållande eller så ska dom dra jorden runt, så långt bort utom alla dess känslor. Bra jobbat Charlotte! Och dessa fulla sliskiga killarna på krogen frågar hur någon som jag kan vara singel. pah! thats why my dear. det är min otroliga otur.

Då var det dags för denna en smått aning impulsiva roadtrip till studenternas hemstad Uppsala. Lyckokänsla i magen, perfekt sommar väder och ett humör på topp nivå hade vi två timmar bilkörning framför oss. Eller ja, inte "vi" utan Sandra då jag nu efter fyra år och ett par tusenlappar senare fortfarande vägrar ta körkort. Denna "det är för bra för att vara sant"- känslan tog stopp då jag med fasa öppnade bagage luckan väl framme. Varför är det så lite väskor i bilen för? smått panik och oturligt nog var det sant. Jag hade glömt alla mina kläder hemma i fula karlskoga.

Men det är lugnt! Men fan behöver rena trosor, något annat än sönderslitna sandaler och en svettiga gammal tröja för 4 dagars vistelse? Didn´t think so. Den ack så välkända bitter fittan slog till igen ett par timmar men lugnade ned sig senare då jag insåg att det liksom inte går att uttala abra-kadabra och poff så hamnar min väska i uppsala. Med två sparkonton med 0.01 kr och ett annat konto med 89.05 kr så fick jag leva och andas smuts trosor.

kvällspromenad hem.

Väl på bättre humör hade Max & Alex hittat en teater precis vid Uppsala kyrka för fattiga studenter. Vi tog med oss filtar, gott om mys humör tills vi inser att denna flashiga laser show slash teater istället bestod av estet nördar i trikåer med getter och hästar inramlandes. Oj vilken rolig show! tyvärr inte. Efter halva showen blev det en kvällspromenad hem och välbehövlig sömn.

Efter ett halvårs betänketid, 6 månaders förvirring och omkring 190 dagar för att få tummen ur arslet så är det nu klart jag jag förflyttar mig till Oslo, dit min kära bror redan befinner sig. Detta äckligt dyra land med otroligt attraktiva karlar ska Charlotte nu ge en välbehövlig chans. Jag känner fisk lukten och hör deras obegripliga norska ord ända hit. Har fått tag på en liten etta och utan varken mobil eller internet kommer jag sakta isoleras bort från verkligheten. Ordet kommunikation kommer inte längre existera, då jag ger min kropp och lönekonto till denna försvenskade stad.

Bror och jag, 1989

Då jag inte kommer ha råd med mat (eller ja, praktiskt taget inget alls, då inte ens polett dusch jäveln är gratis) så ska jag leva på morötter och gå ned 20 kilo. Bara här sparar jag in på det skyhöga månadskortet på gymmet men går dock miste om inoljade bodybuilders. Efter mina förlorade kilon kommer jag även ligga med chefen på jobbet så jag snabbt intar titeln Vice Vd och kommer då tjäna miljoner. Efter detta tar jag första flyget till Bali för att sedan träffa min surfare som jag hittade på matchmaking.com.

Jag och bror igen, 2008.. vart tog åren vägen?

Det finns inte många saker jag ogillar här i världen, endast få saker såsom bruna bananer och jordgubbsylt med klumpar i. Förutom dessa små saker så ogillar jag verkligen arbetsförmedlingen, i samma anda som samma tjatiga gamla repriser av doktorn kan komma. Befann mig 10.00 på arbetsförmedlingens och väl ute i friheten kl 11.30. Allt däremellan bestod av frustration och rent hat av att sitta och vänta i samma rum som "snus-och-jag-har-haft-samma-keps-i-10år" killar och vänta medans endast två handläggare pillar sig i naveln.

Den här vetenskapligt bevisade "skit-dagen" inträffade för mig torsdagen den 13. Med en irriterande huvudvärk väcktes jag upp av ett telefonsamtal klockan fyra.. på eftermiddagen (Ja, jag vet. Min dygnsrytm är tydligen inte som alla andras). "Du vet att du började jobba för 1 minut sen va?" What! Helvetes jävla skit. I ren panik luktade jag under armarna, fan måste verkligen ta en dusch, jag luktar ju apa. Hinner jag tvätta håret? fan, har ju inte tvättat håret på en vecka typ. Smink? Äsch, gårdagens smink får räcka. Borsta tänderna? det är överskattat. Efter ett maratonlopp till jobbet lagomt svettig och allmänt äcklig förpestade jag mina kunder i sex långa timmar.

Snabbt hem för en ännu snabbare dusch, då jag plötsligt i mitt inre kaos uppfattade att jag tappat bort nyckeln hem. Ett par svordomar, frustration och en skattkammar karta till extra nyckeln så hoppade jag äntligen in i duschen. Och låste.. vilket jag tydligen inte skulle ha gjort. Det värsta med duschen är att det inte finns något utsug så ny luft kommer inte in i denna smutsiga lägenhet från stenåldern. Dörren gick i baklås och där satt jag i min ensamhet i en bastu liknande känsla på tre kvadratmeter. Sandra får tag i min far som en halvtimme senare kommer med hela verktygslådan. Min pappa är som Ernst Kirschsteiger fast lite finare, lite exklusivare. När han väl hittar mig har jag förvändlats till en tvättsvamp, lite liknande Svampbob Fyrkant fast utan dom fula hängselbyxorna. Jag kipar efter andan och känner ett lyckorus genom kroppen av att vara vid liv, samtidigt som jag med mina sista krafter sjunger med i freedom. känslan är överväldigande.

Söndagskvällen spenderades i en biosalong med Max, Emelie och Nikolina. Jag hör förvånade frågetecken då den senaste bion jag såg förmodligen var i tonerna med when you say nothing at all till Nothing Hill som visades någon gång på nittiotalet. Updaterat Charlotte, verkligen uppdaterad.. Max ville se Harry Potter av någon annorlunda anledning men den actionladdade sidan inom mig kröp fram så istället blev det G.I Joe. Jag menar ärligt, en finnig liten britt med en trollstav i handen eller muskulösa Channing Tatum? Emelie & Nikolina tog fram det stora artelleriet med sin XXXL popcorn medans vi två nöjde oss med en XXXS popcorn. Vi var helt enkelt inte med i matchen tydligen. Åter till filmen! Den sög sugare än sugast. Det är en sådan typisk super mucho macho film som är gjord av en töntig liten nörd någonstans i Minnesota som aldrig får ligga. En snabb summering är inoljad kines, massa pang&boom och en elak man som ser ut som Darth Vader.

VS

Då var den efterlängtade helgen i huvudstaden avklarad. Eller ja, huvudstad vet jag inte riktigt med tanke på all denna skog, fågelkvitter och hästar längst vägen. Men dock inget illa talat om Upplands Väsby! Jag fick se en pool som föll i ögonen som ett space ship från filmen Mars Attack, blev aldrig onykter trots storhandlat en månadsförbrukning på Systemet och blivit uppäten av mygg i princip över hela min stackars kropp.

Måndag och dags för den långa färden hem i våran gamla Ford. Tänkte stjäla hem Maxs kalsonger bara för att se honom åka hem till mig och sedan kidnappa honom i badrummet. Jag menar - vem skulle inte ha åkt 25 mil för ett par kalsonger? Med skam i kroppen insåg jag hur otroligt barnsligt detta försök var så jag gav upp. Så jag tog hans tandborste.

Jag börjar starkt betvivla dessa hormonstyrda mäns intellekt och kvinnokänsla. Med ett iq på samma nivå som en orangutang och ett yttre som en bergsgorilla, så funkar inte denna timmes långa process i tonerna till snääälla kan vi inte gå hem till dig. Nej. Snälla? Nej. Snälla? Men nej för fan din illa luktande patetiska alkoliserade hjärndöda försök till mänsklighet!

Ett nej tolkar killen med att man antingen har klamydia eller att jag är lagd åt andra hållet.

Ett nej betyder egentligen att jag är så jävla otroligt ointresserad av dig så att jag hellre kysser en groda i hopp om att den någon dag ska förvandlas till en prins. Jag arbetar hårt med att få ut budskapet i hopp om att rädda det sista av den testosteron fyllda mänskligheten.

Jag lever bland djur. Okej om man någon gång fastnar framför animal planet om hur en larv blir till en vacker fjäril. Okej om man åker till Kolmården för att klappa getter. Okej om en massa fula måsar attackerar en på stranden. Men inte okej när jag upptäcker fyra stora tvestjärtar kryper längst gardinen. Låt mig notera - cirka en halv meter från min säng! inte okej... inte okej alls. Förutom detta består mina dagliga sysslor av att döda silverfiskar bland tallrikarna och jaga ifatt spindlar längst golv listerna. Men tvestjärtar? nu får det fanimej räcka.