charlize

Idag har jag gjort klart mitt väggkollage i sovrummet med bilderna från Asien resan. Den har en sluttande form liknande lutande tornet i Pisa och går under Annas harklande benämning "men vi hade ju en sån fin vägg innan". Denna fula kreativa vägg ursäktar jag mig med 'är en vägg av minnen, lycka och längtan. Med andra ord kommer den kassa ursäkten hålla i cirka två ännu kassare veckor. Men until then ska den pryda vårat smutstvätt rum.

Dagarna på jobbet springer iväg snabbt. Arbetstimmarna fylls med slängkyssar från gubbar, stalkers, hörselskadade tanter, smutskastning av svenskar och giftermåls förslag. För att fördriva tiden i kassan smider man practical jokes och uttråkheten har format en tävling mot mig själv om jag klarar av skanningen av storhelgs shoppingen under tjugo sekunder. Bäst som jag är svischar varorna förbi som en blixt innan någon ens hunnit blinka. Hmm.. dags för ett jobb byte?



Ikväll ska jag tvinga mig själv äta paprika. Det kommer nog bli kul.

Fucking fuckers fuck. Jag måste köpa Erik Hassle album. Hans ljuva stämma ger mig en musikalisk orgasm. Jag är ledsen Guetta men jag har hittat min nya kärleksdrog.

Känns förövrigt som om mitt underliv börjar köra tonårsrevolt i de nedre regionerna. Jag menar - sju mensfria år och så plötsligt dyker lingonveckan upp nu. Oh help me god. Snart kommer jag även odla blackheads och gråta till Ajax reklamen.

Veckorna har bestått av trånga kvadratmeter i min annars mysiga lägenhet. Ensamma nätter har bytts ut mot häftiga mans snarkningar och övriga män relaterade saker såsom att klia sig i skrevet och rapa, vilket har förts över på mig då Kristan intog sin snowboard och madrass till Sannergatan under två veckor.

Annars upptar dagarna med jobb. Orden om att jag får för lite timmar på jobbet kan jag nu minst sagt äta upp. Gårdagen spenderades det 16 timmar på denna mataffär, varav 13 timmar idag. Notera även sex timmars mellanrum mellan de två arbetsdagarna. Det enda jag ber om är sympati, kanske lite medlidande.

Imorgon flyttar Anna in, hon hade tydligen köpt upp hela Konsum hemma i Sverige och 24 kilo ketchup. På kvällen blir det en tur till Jessheim vilket betyder att jag måste raka bort mina två veckors hår på benen. Har även lovat födelsedags middag vilket kommer resultera i en fantastisk 10-minuter-i-ugnen-Grandiosa. Det är ju trots allt Norges mest köpta pizza.

Snart flyttar Anna hit till min lilla underbara etta utan toalett & dusch. Det innebär hemmagjorda matlådor och vitaminöverskott. Dock hela biten med att lämna över portnyckeln kommer vara den svåra biten. Förra gången slog Annas humor över i ett försök till att kasta snöboll på brors fönster. Misslyckat försök med själva nyckeln ihopklämd i denna snöboll hamnade den oturligt nog ned i brunnen. Övertrött mig skrikandes från tredje våningen och med en hystreiskt skrattandes Hanna var det bara att börja gräva.

Då vi handikappade människor inte kan röra oss så mycket spenderade vi morgonen ute i solen. Med ett kort tålamod och blodsockerfall klarade jag mig i alla fall ett par timmar och två ordspel ute i solskenet. Igår fördrevs tiden med film marathon och ikväll blir det packning och varma mackor. Var även på besök hos Hanna underbara mormor som jag senare ska kidnappa. Hon bjöd på våfflor och hemmagjord hallonsylt.

Hallelulija vilken otroligt intensiv och laddad påskferie! Slutkörd efter ett mördarpass på jobbet stod mina två nötter redan utanför min lägenhet.. 10 minuter innan jag ens kommit hem. Laddade för tre timmars biltur? Oh ja! Desorienterade och med världens sämsta lokalsinne spenderade vi halva bilturen som tre japanska turister runt Oslo´s återvändsgator.

Skönsjungande sång till 90-tals klassiker och poff hamnade vi i dom värmlandska skogarna Filipstad. Vi skulle ju faktiskt ändå prova på "den godaste kebaben någonsin faaattar ni!" enlig Hanna, så vi craschade med glädje en natt i denna Smala Sussie idyll.

Ytterligare två timmar i den lilla pärlan till slutdestination Malung stod på morgondagens schema. Här möttes vi av nedsänkta Volvo 2.40 raggare och skog. Party adrenalinet var på topp och det där billigt inköpta 3 liters vinet har aldrig smakat godare på en ännu tommare mage. På något underligt sätt vinglade jag ensam runt på Malungs utbud av "uteställe" med Lars Kristers live i bakgrunden. Lycklig, bugg dansande med gubbar möttes jag senare av en dimmig bild av Hanna herself och två ambulans personal. När? var? hur?

Dumma alkohol tvärslocknade jag bak i bilen och vaknade upp 7 mil senare i Mora. Noll koll hamnade jag ytterligare 7 mil tillbaka till Malung. Dagen senare med en baksmälla utan dess like kommer Hanna in med ett mindre glatt leende. Notera även hennes två kryckor och enorma gipsade fot.

Sälen, Timbuktu och förtäring av alkohol har nu bytts ut mot knaprande av smärtstillande och filmkväll. Nej ursäkta, jag menade i plural.. filmkväll-ar. Gråt har bytts ut mot skratt och på måndag kör vi en nedstämd halvt handikappad bil tillbaka mot Oslo.