charlize

06.00 måndagsmorgon steg jag upp med ett mindre leende på läpparna. Liksom som i koma tvingade jag mig själv till dom mer grundläggande behoven såsom borsta tänderna och en snabb dusch. Vi duktiga anställda, inga namn nämnda (okej då! jag och Micke) var i tid och väntade på våra två andra abertskollegor som under samma tid tydligen hade glömt att ställa väckarklockan denna morgon. The big boss a.k.a Johan Nilsson lämnade nervöst över bilnyckeln till hans nya Harrys bil med automat, vilket Tess aldrig hade kört med förut. Denna panik i hans ögon kommer jag leva länge på mina vänner. Tio minuter försenade och alla lagomt morgon griniga och det var dags för det vi åkt ända in hit för: Alkohol ansvars kurs! Förväntningar med flertal snygga bartendrar till deltagare som skulle rädda min dag så möttes jag istället av omkring tjugo medelålders tanter/gubbar till ägare från olika pizzerior respektive värdshus. Fan.. I ren desperation snodde jag åt mig all konferens godis som tröst tills Gud där uppe tydligen kände viss sympati för mig och sände in något som verkligen sänkte medelåldern och höjde attraktionsnivån rejält. Nöjd och belåten Charlotte med ögonfröjd för resten av dagen!

Trots detta började kursen med katastrof. Vi inledde kursen med ett litet test vid namn Risk för alkohol missbruk. Lätt som en plätt intalade jag mig själv med överlägsenhet! Detta fick jag senare äta upp då Tess förklarade att 8 poäng var gränsen för alkohomissbruk. Guess what? Jag tog ju i alla fall hem den stortiteln med hela 23 jävla poäng! Oturligt nog hade vi en polis till kursdeltagare precis bakom oss som tydligen gillade att spela besserwisser:

- Ursäkta mig alla här, men om man överskrider 8 poäng tycker jag absolut inte att man ska jobba inom bar! 

Men gubbjävel. Vad fick du då? Ahaa, tolv poäng! Alkoholmissbrukare ser jag här på ditt test, och du ska jobba som polis! Så håll tyst och sitt ner. Fula människor borde ändå inte vistas här. Så det så.

Lagomt trött vid fem då man passerat Karlskogas trakter igen så trodde jag inte att dagen kunde bli värre. Men tänk så oförutsägbart livet kan vara ibland och bevisa en motsatsen. Motvind, sömnbrist och blodsockerfall så kommer en kärring gapandes mot mig och tyckte tydligen att det var hennes dag att jobba som trafikpolis. Ett par svordomar senare och en lustfylld känsla att köra över denna tant med gläjde, hade jag övervunnit denna trafikpolis! Pluspoäng till mig.

Först av allt skulle jag bara vilja utbringa en skål (alkoholfri skål i detta fall) till världens häftigaste blivande mamma Caroline! Hon är inte endast supermamman som både kan laga thai mat och bleka håret samtidigt som hon i samma veva underhåller sina gäster. Gått över halva tiden med graviditeten? No problems, för här skakas det både rumpa och mage på nattklubbarnas dansgolv. Mycket imponerande, applåder till denna stålkvinna!

Då jag med öppna armar äntligen välkommade denna underbara fredag som skulle ta oss till Lindesberg, öppnade jag tydligen även armarna till detta oacceptabla snöoväder. Bilar som kraschat på blixthalkan, en orolig mormor som telefonvarnat mig hela dagen att inte ens gå ut utanför lägenheten i detta kaosartade väder - inget av detta skulle stoppa oss för våran girlroad trip till Lindesberg!



Uppklädda till tå med glitter & glamour öppnade vi dörren till Carro där hemlagad thaimat stod på menyn, och möttes av en Caroline endast iförd mysbyxor. Mysbyxor! Detta godtas inte utan istället sattes operation skönhetssalong igång. På med folieslingor, slavarbete med cirka en miljon hårslingor med min kompanjon Sandra a.k.a Rajhid och sedan på med allt detta löshår. Men att se denna kvinnas stora leende efteråt så var mödan mycket värt det! Lite små panik och sneglandes på klockan förstod jag med enkel matematik att tiden började rinna iväg.. och det var snabbt. Detta uppfattade tyvärr inte mina andra väninnor som i lugn ro puffa håret och velade. När sanningen kom ikapp oss kastade vi oss in i bilen och nu väntade över en timmas bilfärd.

Denna långa bilfärd hade jag redan räknat ut så i back-up plan hade festfixaren Charlotte ordnat ett music quiz att roa oss med under tiden. Lite ringrostiga med låtar såsom Tearin up my heart och Wannabe så började tävlingen av bra, men som senare urartade i skönsjungande kör och papparazzi fotografering resterande bit av roadtripen. Väl i Lindesberg kör vi förbi ett hus med något liknande en julgransbelysning. Hm.. detta kan ju inte ändå vara den ökända folkan nattklubben? Körde förbi deras enda pizzeria som sedan bekräftade att så var tyvärr läget. Otroligt stressade då vi låg efter tidschemat hann vi allt som allt höra en låt av bandet vi kom för att lyssna på, och ja! en extralåt också där jag inte hörde ett enda ord vad som sjungdes, eller skreks..

Trots detta missöde med spelningen så kunde vi ju ändå roa oss när vi äntligen var i denna underbara stad Lindesberg och se vad detta uteliv har att erbjuda. Fem minuter senare fick vi reda på att dom stänger 01.00. Men helvetes jäkla skit! På med alkohol och sedan började våran fylle tävling: do you dare? Inga detaljer angående spelreglerna men kan nog intyga att Sandra toppade listettan då hon terroriserade denna stackars flintskalliga gubbe. Gott skratt & lite men dock trevligt folk med goda vänner - var ett vinnande koncept för den kvällen :)

Jaha vad händer annars i mitt otroligt äventyrslystna liv med mottot man lever bara en gång i spetsen på min allmänt tråkiga vardag?

Precis när vårkänslorna i samma takt som solen kom, täcktes den såklart lika snabbt med nö. Nej ursäkta, pingisbollar av snö! Dessa massiva pingisbollar till snö förstörde inte bara mitt nyblonderade hår utan även glädjen till livet. Jävla snöhelvete. Det är ju ffs snart mars... Därför utger jag ett stort segerrop till de snabbt växande klimatförändringarna då jag om tio år firar jul i 30 graders värme i Lappland med inte ett spår så långt ögat kan nå av en isbjörn på nordpolen.



Har även fått uppleva min första stalker, eller låt mig säg stalkers i plural om hela sanningen ska fram. Omkring tjugotal terroriserande telefonsamtal strax efter midnatt lördagsnatt och ett inte så lika glatt uppvaknande klockan åtta dagen efter med samma små terrorister. Och så till höjdpunkten klockan nio - en ringsignal på dörren och dom jävlarna hade t.o.m knäckt portkoden! Chockad endast iförd underkläder och med århundrades baksmälla hängandes över mig kom jag i panik ihåg att jag aldrig låste dörren sist. Fan! Shit! Snabbt tänkande nu.. Satte ljudlös på telefonen och slängde mig (rättare sagt flög) över hall golvet som Stålmannen själv för att låsa dörren. Här ska ingen få nöje att se mig endast iförd trosor om det inte är något stackars oskyldigt lördagsragg inte! Herregud, några gränser måste ändå sättas för denna generations kvinnor.

Ännu en lördag - ännu en utgång! Dock ofantligt mycket mindre minnesluckor. Hallelulija för mig! Tufft startlopp med Frida i spetsen som är svår att slå när det kommer till att vinna benämningen kvällens-fyllo. Denna titel tog jag hem vinsten på förra helgen så denna kväll gav jag upp med ett leende på läpparna. Lite missförstånd med skjutsen då jag hoppade in i en helt annan bil än mina väninnor, som tog mig till statt men dock helt själv! Min alkolister till vänner hade nämligen redan börjat ladies night på statt utan mig. Tack för den! Socialt underverk som man är så klarade jag mig fin fint ändå, trots tidig hemgång.. med trevligt sällskap. Den karamellen kan ni suga på ni. No details my friend.

Visste ni att omkring tio miljoner spermier lever loppar när dom kommer, men bara en överlever när det ska bli söta små bebisar. Vissa kan tydligen ha två huvuden och andra är redan döda från början.. spermierna alltså! inte bebisarna.. herregud nej. Då har jag suttit och analyserat detta och med min vanliga otur så kommer nog endast trehuvudformade halvdöda spermier befrukta mig den dagen det är dags. Förstå då vilken ful bebis jag kommer få! Min enda räddning ligger nu i det rykte jag hört talas om, nämligen tomatsoppa! Tomatsoppa ökar kraften på dessa små vita vänner, så nu jäklar ser ni till att leva, andas och äta tomatsoppa! Här ska det nämligen produceras attraktiva tomatluktande Heidi Klum spermier i framtiden!

Ett sista vädjande - snälla ge mig en ordentlig karl! Tack & hej mångfalden av alla dessa tafatta killar. Been there, done that och jag har som sagt bara fått massa frustration som resultat. Tror inte det finns något bättre än en rejäl kille som fysiskt tar mig med storm. Man liksom känner hur håren gör vågen och bara utbrister i ett segerop och detta lyckorus genom magen varje gång denna bestämda fysiska kontakt uppstår. Ehm, desperat? Jag? Säger bara att en kvinna har grundläggande behov, så se för fasen till och ge mig det! Med en ironisk ton i denna mening...


Finns miljontals saker jag uppskattar hos en karl, och listan kan göras väldig lååång.. och helt jäkla tråkig, men jag lovar att göra en kortfattad version.

First of all: Matlagning! Då jag avskyr allt som har med köksutrustning, koktid och bryna lök att göra, så uppskattas en halvnaken karl i förkläde med goda matlagningskunskaper. Matlagning ligger som sagt nära för att fylla mitt hjärta (och mage) och ligger även högt uppsatt på pojkvänsmaterial-listan.
Massage! denna behövs inte ens en kommentar till. Då ryggen är min känsligaste punkt på kroppen, eller nej ursäkta, näst känsligaste punkt på kroppen så svimmar jag av avnjutning med sådan avslappning.
Känslor! Alla ni emotionellt störda människor behöver inte ens närma mig inom tio meter, då jag är helt galet trött på karlar som man måste riva murar och virka&lirka ut varenda ord som refererar till en känsla. Jag kräver inte tårar till Titanic utan basic saker som "jag tycker om dig"? Det är väl inte så illa att kräva va? :)
Vardag! Ta mig inte för givet och gör mig inte till en nödvändig rutin som har samma uppskattning som att borsta tänderna.
And last: kom ihåg att diamonds are a girls best friend.. och choklad. Rosor uppskattas också! Även en weekend till Paris.. och nya sidenlakan...



Men fy vilken krävande människa jag är! Jag är inte såhär egentligen, bara som det ser ut... okej, kanske liiiite krävande. Men endast för att jag är värd det! :) Ursäkta mig, för nu ska jag gå och massera mitt ego.


Från det ena otroligt intressanta och givande jag skriver till det andra. Mycket musik går genom halvfungerande och gamla mp3:

Åhh vad jag brister ut i glädje när man får alla mens-åkommor fast man inte har mens. Icke! Då jag känner mig blek som ett spöke går jag nu under smeknamnet Milky. Flertal timmar magont p.g.a ägglossning och ett sjuhelvete till humör där ordet tålamod inte existerar. Denna annars otroligt underbara ängel som man är har nu blivit djävulen själv i högsta person. Så stay out of my way den närmaste veckan. Tack.




Då solen äntligen tittar fram så har jag liksom blivit drabbad av Stockholms syndrom. Tänker tillbaka till förra sommaren, då den stundtals spenderades i våran vackra huvudstad. Hela kroppen bara skriker och saknar de mysiga uteställena, personerna, till och med det lilla underbara Lidingö tåget som man varje dag satt och avnjöt sommaren på. Detta blev tyvärr bara minnen att blicka tillbaka på och inget permanent. Ta mitt råd och lägg aldrig undan drömmar eller framtidsvisioner p.g.a av en karl! Det är inte värt det för det viktigaste man har är sig själv - och ens drömmar. Jag åkte på 3 månaders backpacking resa på min och Adrians 1-års dag och jag anmälde mig att spendera en hel sommar som camp-ledare samma dag som jag blev sambo med J.L. Låt inte en karl stå ivägen för dina mål och visioner. Det är det bästa jag gjort och lärt mig.

Ursäkta mig: helvetes jäkla skit a-kassa! Man lägger hela sin tillit på detta skit system och tillbaka får man en handfull näve av - ingenting! Men det är lugnt, vi kan göra såhär att jag betalar hyran i natura och kör springnotor på krogen. Välkommen mitt nya underbara liv, det är med glädje jag tar emot dig!

Depp hängläpp med en baksmälla hängandes över mig fanns det bara ett botemedel, nämligen Sibyllas funbox. Och vad får en att inte må bättre än att se Sibylla grabbarnas storleende nyllen och en rosa luddig anteckningsbok som överraskning till hamburgaren. Dagen var räddad!

Utgång på onsdagen bar av hela vägen till Strömpis där vi förenades med Karim som nu har hand om onsdagskvällarna. Kvällen förtärdes det stora mängder alkohol och det utbyttes både glädje, tårar och ett och annat dra åt helvete. Good girl turns bad. Helt otroligt hur många svordomar som uppfinns och flyger ut ur min annars vackra mun :)

Varför ser det ut som tredje världskriget numera i min lägenhet? Varför har samma mjölkpaket bosatt sig på samma ställe under alla dessa veckor? Stora frågor, dock tyvärr inga svar. Kanske bara ren lathet. Från att gå från överambitiös workholic med ouppnårliga krav till arbetslöshetens isolerande följder. That sucks. Men imorgon ska tvättkorgen bearbetas och om jag inte dör av ren utmattning så ska jag även diskberget få sig en omgång! Charlotte Vs. Diskberget - round two. Agera stödhjälp åt mig någon? snälla?

Och nu till veckan ska det äntligen tapetseras om! Tapeterna är beställda och operation utnyttja-lillebrors-kontakter-på-tullängen har påbörjats. Ett par minderåriga målar lärlingar i hett blåställ och i utbyte värmer jag ett par pan-pizzor. Detta kan ju helt enkelt inte tackas nej till. Rosa hall, rosa/guld björk tapet i köket och avmålad siluett av Pam.Anderson i sovrummet står som ögonfröjd i slutet av veckan.

På tal om inredning så har även premiären för Sandra&Charlie goes Roomservice inletts. Då min andra hälft till igel nu flyttat endast två lägenheter härifrån, så har vi nu fått möjligheten att "umgås ihjäl varandra". Om detta nu är möjligt. Detta uttryck fick sin mening i fredags 00.25 vid ett samtal med Sandra:

Charlotte - "fan vad jag har ont i magen"

Sandra - "det ska jag tala om för dig Charlie, det är din ägglosning!"

Då man kommit så långt att man vet när den andras ägglosning sätter till värkar : bra eller anus?

Då Sandra&Charlie goes Roomservice kör för fullt med avsnitt om vart dessa vita liljor ska stå placerade (bredvid eller framför hyllan) så har det även kommit på förslag att påbörja Den rätta för Charlotte.

 

Då över en hel vecka passerat sen sist så var det äntligen fredag! Buss in till Örebro och sedan mys med bio. Dock ganska dåligt filmval från min sida då det tittades igenom 3 långa timmar där allt började med död och slutade med död. fast omvänt liksom. typ. mycket märklig film den dära Benjamin Buttons otroliga liv.

Åter jobb igår. På något konstigt vis hade det liksom blivit en återsamlings plats för allt gammal i mitt liv, som nu plötsligt tog plats i baren. Gammalt på både gott och ont med nästintill alla personer som kom fram. Komiskt hur allting blir ibland. Helt otroligt galet party sugen man var och hur mycket party-nerverna än ryckte så fick jag nöja mig med att servera istället för att bli serverad. Hittade dock en lucka nu till nästa helg.. då ska törsten släckas.

Som om det inte räckte med timmeslånga intervjuer, flertal certifikat, perfekta referenser och storleende aktivitetskort så kräver Camp America att jag nu även ska ladda upp en video med mig själv. Men skjut mig vad pinsamt allting helt plötsligt blev.. Jag liksom bara ser mardröms-scenariot framför mig med en harklandes, patetisk Charlotte på halvkass engelska som försöker sälja sig under 2 heliga minuter:

Helt total jävla katastrof. Bortsett från detta mindre missöde så kommer jag lätt charma tillbaka mig hos alla CampDirectors genom mitt otroligt lättsmälta leende.

Då mitt övertrötta jag kände för att telefonterrorisera Johan (a.k.a Mr. 50) igår insåg jag då plötsligt våra olikheter:

Jag är med i matchen medans Johan sitter på avbytarbänken.
Johan äter aprikoskräm medans jag äter hemmagjord pastasås.
Johan säger godmorgon 07.00, medans jag säger godnatt vid samma tidpunkt.

Trots dessa olikheter så får vi hålla tummarna för det dom säger om att motsatser dras till varandra är sant. Vi har i alla fall samma passion för dessa rosa skum&gele hjärtan och han får mig att skratta. Han säger de sakerna jag vill och behöver höra, och framför allt - han får mig att må bra. Jag skulle lätt byta av honom på avbytarbänken och äta aprikoskräm med honom 07.00 på morgonen.

Nej, nu bort med denna sentimentala boybands-bredbara-smörjan och istället fokus på mig och min alkoliserade förruttnande lever. Jag ska nämligen inte dricka en enda droppe på cirkus en månad. Ja! ni hörde rätt - applåder till mig.

- Hej, jag heter Charlotte och jag är päronkonjaks alkolist!

- (Karlskogas alla Statt-alkolister samt Sandra utbrister i kör) Heeej Charlotte!

haha. Fy fasen vad dålig humor jag har. Nej men ärligt, den 21:a mars står nästa utgång på schemat och då vidgar vi vyerna troligtvis ända till Stockholm. Det ska bli kul med framförallt intressant.. Girls gone wild Stockholm style.




Åter till min förra underbara vecka. Vardagarna förgylldes med guldglimtar här & där, sedan intogs fredagen i baren med sjuttiotalstema. Sjuttiotalstema vet vi alla även innebär årsförbrukning av Gin&Tonic och ölmagesgubbar raggandes i baren. Slå den kvällen ni!
Lördagen däremot började med missbrukande av redbull och koffeintabletter för att ens ha minsta chans till att överleva denna löningshelg i baren på jobbet. Försökte toppa Tess hemgång med hockeyspelaren men det enda jag fick nöja mig med var flertal kvitton påskrivna med "Dr Love", "Ring mig / Sexguden" och även otroligt givande repliker såsom "Ursäkta, jag har tappat mitt telefonnummer, kan jag få ditt?".