charlize

06.00 måndagsmorgon steg jag upp med ett mindre leende på läpparna. Liksom som i koma tvingade jag mig själv till dom mer grundläggande behoven såsom borsta tänderna och en snabb dusch. Vi duktiga anställda, inga namn nämnda (okej då! jag och Micke) var i tid och väntade på våra två andra abertskollegor som under samma tid tydligen hade glömt att ställa väckarklockan denna morgon. The big boss a.k.a Johan Nilsson lämnade nervöst över bilnyckeln till hans nya Harrys bil med automat, vilket Tess aldrig hade kört med förut. Denna panik i hans ögon kommer jag leva länge på mina vänner. Tio minuter försenade och alla lagomt morgon griniga och det var dags för det vi åkt ända in hit för: Alkohol ansvars kurs! Förväntningar med flertal snygga bartendrar till deltagare som skulle rädda min dag så möttes jag istället av omkring tjugo medelålders tanter/gubbar till ägare från olika pizzerior respektive värdshus. Fan.. I ren desperation snodde jag åt mig all konferens godis som tröst tills Gud där uppe tydligen kände viss sympati för mig och sände in något som verkligen sänkte medelåldern och höjde attraktionsnivån rejält. Nöjd och belåten Charlotte med ögonfröjd för resten av dagen!

Trots detta började kursen med katastrof. Vi inledde kursen med ett litet test vid namn Risk för alkohol missbruk. Lätt som en plätt intalade jag mig själv med överlägsenhet! Detta fick jag senare äta upp då Tess förklarade att 8 poäng var gränsen för alkohomissbruk. Guess what? Jag tog ju i alla fall hem den stortiteln med hela 23 jävla poäng! Oturligt nog hade vi en polis till kursdeltagare precis bakom oss som tydligen gillade att spela besserwisser:

- Ursäkta mig alla här, men om man överskrider 8 poäng tycker jag absolut inte att man ska jobba inom bar! 

Men gubbjävel. Vad fick du då? Ahaa, tolv poäng! Alkoholmissbrukare ser jag här på ditt test, och du ska jobba som polis! Så håll tyst och sitt ner. Fula människor borde ändå inte vistas här. Så det så.

Lagomt trött vid fem då man passerat Karlskogas trakter igen så trodde jag inte att dagen kunde bli värre. Men tänk så oförutsägbart livet kan vara ibland och bevisa en motsatsen. Motvind, sömnbrist och blodsockerfall så kommer en kärring gapandes mot mig och tyckte tydligen att det var hennes dag att jobba som trafikpolis. Ett par svordomar senare och en lustfylld känsla att köra över denna tant med gläjde, hade jag övervunnit denna trafikpolis! Pluspoäng till mig.