charlize

Tisdagar som vi alla nyblivna alkolister vet innebär att släcka törsten åt min stackars nerdruckna lever. 05.00 öppnades första vodka flaskan och 12.00 följande dag intog vi alla ett dystert tillstånd. Verkligheten hade liksom smygit på oss - alkoholen var nämligen slut! Som vanligt sen efter en timmas sömn i en alldeles för liten säng med alldeles för mycket personer så kom vår räddare i nöden (och egna privata taxi) Caroline och hämtade upp oss.





Någorlunda promille i kroppen och otrolig sömnbrist satt jag tjugo minuter senare som i koma och beskådade mormors välpolerade proslin i gott sällskap med familjen. Kan man begära mer lyxig bakis/fylle mat än mormors perfekta stek? Skulle inte tro det va. Orsaken till detta var nämligen att min lillebror nu äntligen blivit stor. Trots att han i mina ögon fortfarande mimar i skinnjacka med en mikrofon i samma storlek som han själv till Michael Jackson´s "Bad", så har detta nu bytts ut mot laglig rätt att köpa 3.5:or och krogbesök.
Present från bror: ett par Converse skor.
Present från sin otroligt underbara och förstående syster: en mintu och jäger flaska.
The best present a man can get...

Sedan kom fredagen med oplanerad utgång i Örebro. Fyra berusade tjejer och våran återigen skjuts Caroline fick uppleva otrolig hemsk skönsång och fnitter ända fram till den långa kön utanför Klaras. Antingen var det päronkonjaken som sakta tog ut sin rätt eller så fick vi ett horribelt uppvaknande av att vi då befann oss på 18+ krog under en sportlovs vecka. Efter många hoppfulla försök till en rolig kväll gav vi upp och bosatte oss istället med resterande fjortonåringar på McDonalds. Skjut mig långsamt. Kan dock berätta att det är när man känner sig som värst som det bästa kan inträffa. Detta underbara hände mig i fredags klockan 01.30. Detaljerna håller jag för mig själv and the rest is history :)




Jobb i baren på lördagen då jag sprang runt som en duracell kanin hög på livet och terroriserade kunderna med Aquas "Barbie girl" spelandes i baren. Dock med ett vakande öga över min nyblivna myndiga lillebror, som för första gången upplevde Statt i ett dimmigt tillstånd.

Over & Out.

Happy fucking valentine. Vi stackars singlars mest ensammaste dag på året. Som om inte det var nog så fick jag börja dagen med ett avslut. Han där uppe med stort H ville tydligen sparka på den som redan ligger ned (nämligen mig), genom att byta ut denna kärleksfulla dag mot gamla smärtsamma och upprivna minnen. Jag bytte ut mitt arga nervösa sammanbrott som legat och växt i två månaders tid mot två lugna andetag. Plockade ut varenda liten gummisnodd som tillhörde mig och insåg med glädje att jag nu har absolut ingening kvar hos denna respektlösa karl. A hallelulija moment! Väl i bilen avnjöts texten från en sång med ett stort leende på läpparna: "I just dont love you no more..."

Lugn tjej fest hemma hos mig resulterade i en Girls Gone Wild kväll bortsett från flashande tuttar. Vid nio hade Sara påbörjat do-you-dare med att trycka upp lösnagels lim i näsan, som gav oss alla ett gott skratt utan dess minsta oro för konsekvenserna då vi alla tydligen gick efter mottot: "man lever bara en gång" den kvällen. Sedan blev det osalig blandning av vodka/redbull och flertalet koffeintabletter som i sin tur resulterade i en redlös Sara och ett telefonsamtal med pizzerian:

- Hej jag heter Vera. Jag skulle vilja beställa en pizza med ananas, banan, apa, turk och purjolök.

- Nej tyvärr, vi har ingen purjolök.

Hur komiskt givande var inte detta när man har ett gäng onyktra tjejer under samma tak. Vid tio blev det slut på roligheterna då vi alla stormade ut för att ta oss vidare till Virre. Trots ett och annat blåmärke i trappuppgången så hann alla ut förutom - jag! Såklart träffade jag min senila och utvecklingstörda (?) granne i sin pyjamas och en telefon som hot i högsta hugg. Detta krävde alltså omedelbar handling och drastiskt tänkande. På med det charmiga leendet och den sköljmedels mjuka rösten och en och annan ursäkt i klass med "du vet ju hur vi tjejer kan bli.." En kram och lyckoönskningar från denna tant och så var denna varning hos hyresvärden plötsligt borta! Otroligt bra jobbat Charlotte.. du borde verkligen bli psykolog.. ja, jag vet....




02.30
Efter att vakterna för sjunde och sista gången förklarat för mig att det nu var dags att gå hem för kvällen, så tog jag motvilligt dom tunga stegen mot garderoben och dess utgång. Ensam på alla hjärtans dag? Skulle inte tro det va! Samtidigt som jag viftade bort denna hemska tanke. Nu fanns bara en utväg kvar: antingen ragga upp den otroligt heta basisten i Christian Walz eller satsa på en sjuhelvetes jävla efterfest. Sista altrnativet blev kvällens vinnare.

Ännu mer alkohol, fyllespel, flertals däckningar och matlagning så rullade klockan iväg till fem, sex, sju och sedan när klockan började närma sig tolv på söndagen så kastade vi alla in handduken för två välbehövliga timmars sömn. Kan dock tala om hur otroligt fascinerande det är över hur många personer man kan  trycka ihop i en dubbelsäng, plus en människoätande pitbull vid namn Zid. Slå det ni suckers! :)

Resterande söndag : koma.

Måndagen gick vi glatt ned till Nöjes för att fördriva kvällen med film. Om ni tycker jag har dålig filmsmak så tror jag nog ni snarast ändrar eran åsikt då min film-trogan och lojala vän Sandra valde film: Gay Movie.
Film? Ne du. porrfilm? Oh ja.
Fyra amerikanska ungdomar och en salig blandning av analpluggar, pedofiler, BDSM, lavemang m.m. Sandra - jag har helt totalt tappat förtroendet till dig... aldrig igen... 

I söndags fyllde våran kära vän Emelie år. Dom två stora två:orna 22 - ack så gamla vi börjar bli. Tjugotvå är nästan som tjugofem, som är lika med trettio. Förstår ni då hur pass lite tid jag har kvar innan jag där står med villa, volvo, hund och två barn vid namn Nills&Nilla. Hemska stressande tanke..

Åter till söndagen: bjudna på ett kilos onyttigheter och hembakad kärleksmums fick jag ännu en kniv i hjärtat då jag jämförde med mina födelsedagar då det enda som stod på menyn var sprit, alkohol och en rejäl tjej fylla. Inga perfekta fluffiga hembakade kärleksmums här inte nej.  Men det är fortfarande helt otroligt fascinerande att avundas denna hormonstyrda gravida kvinna Caroline, hur en sån liten kropp kan få i sig så mycket går liksom emot alla kroppens grundlagar. Då tårta efter tårta äts som om de vore små kinapuffar! Woooow :)

Höga på bakverk hamnade jag helt plötsligt med en mikrofon i handen och hörde med skräck mig själv ge ett försök till att sätta de höga tonerna i "Bleeding love". Jag försökte rädda mitt underläge genom att bjuda på ett par inlevelsefulla moonwalks, men dom gick tydligen inte hem lika bra som robotdansen man annars kör på fyllan. Med en förlust i bagaget och en så otroligt dålig förlorare som man är, så intalade jag mig själv hur otroligt tondöva de andra är istället. Idol 2009 - here I come!

Annars har veckan gått långsamt snabbt. För att fördröja tiden tills helgen har jag förgyllt dagarna med fika, rysarkväll (The Ruins avnjöts med ett par avbitna naglar), fika och så bjöd jag hem mig själv till Carro på buzz-kväll. Vem kan liksom säga nej till en sådan underbar person som mig? I rock! Yes you do Charlotte... yes you do...

Fick även äntligen min efterlängtade fika med Ankan! Då vi inte setts på ett bra tag så blev det en snabbspolning av mitt liv de senaste månaderna. Ankan liksom satt med tappad haka och fastklistrade ögon då hon försökte följa med i denna actionfyllda livshistoria. Jag borde nog seriöst börja skriva på min livs memoar. Så kommer jag hamna på boklistettan, tjäna miljoner och sen ska jag skaffa mig en sån där het betjänt som går utan tröja hela dagarna. Ja det ska jag göra.. m m m ...

Kan förövrigt tala om att jag troligtvis bosätter mig på helig norsk mark nästa vecka. Då jag inte förstår ett enda ord av vad dessa fiskodlande utomjordingar säger så ska jag ändå ge Norge ett försök. Med 90 kr kvar att leva på och en obetald hyra, så har jag liksom inte så mycket att förlora. Ska dock bli intressant den dagen jag inser att nittio kronor inte ens tar mig halvvägs till Göteborg. Den dagen den sorgen.

Men! Som min kära bror sa då jag satt strandsatt på Hong Kongs flygplats i Kina med 20 kilos bagageövervikt att betala och inte ens pengar till en Happy Meal: "det ordnar sig, Sis! Det ordnar sig alltid!". Med tom mage och mellanlandning i Malaysia i 12 timmar halvsovandes på en träbänk, så hinner man tänka igenom ett flertal sätt på hur man snabbt och smärtsamt dödar sin bror :)

Jobba i Norge i två månader sedan direkt iväg till de underbara förenta staterna USA i maj, så kommer jag med andra ord vara på svensk mark igen om ett halvår i september. Sug på den tomheten och saknaden jag kommer lämna kvar ni!

 

Nu kan jag officiellt meddela att jag lägger ned allt som har med karlar att göra. Jag ska bli nunna och inleda ett liv i celibat. Senaste veckorna har man levt i frustration över alla dessa mäns oförstånd och allmänt dumma ointelligens. Allt eftersom har man liksom sänkt kraven för att kanske hitta en någorlunda vettig kille. Från att gå från dröm kraven såsom "lång, bruna ögon e.t.c" till "jag är glad om han bara kan föra en vanlig vettig konverastion".  Jag säger tack & hej då till den yngre generationen, det var en trevlig period men gav mig absolut ingenting förutom förvirring. Har klarat mig helt utmärkt, om inte bättre, som singel då jag har min förre detta feminist till mamma i spetsen som tack för min överlevnad. Kärlek är inte svårare än helt enkel och simpel matemiatik, med plus och minus. Antingen tycker man om någon eller så gör man faktiskt inte det. Take it or leave it. Om någon verkligen tycker om en så står jag här med öppna armar, men om inte så snälla ta inte upp min tid, energi & hopp. Jag behöver inte sympati, jag behöver en ordentlig karl :)

Goodbye my past life..

Veckan har rusat förbi då tisdagen förgylldes med en taccomys kväll hemma hos Sebbe. Då klockan närmade sig sjuslaget insåg vi alla att vi glömt en sak, eller rättare sagt en person - nämligen Tess! Då vi andra avnjöt tortillas i gemenskapen hade alla glömt att nämna om datumändringen. Trots detta skuldkänslofyllda misstaget, vred jag mig av skratt resterande kväll av Simons timmeslånga fylle historier som endast innehåll två ord, "spya" eller "slagsmål". Ännu ett bevis på att de minderåriga är orutinerade på fest-fronten! Söta Simon.

Senare kom dock Tess med sin vovve till monster som sakta med säkert kvävde oss alla med sin illaluktande luft, vilket resulterade i en långsam genomlidande död.

Onsdagen & Torsdagen spenderades med jobb på Statt. Lasarettet skulle nämligen ha personalfest och det var nu jag såg mitt gyllene tillfälle att hitta min rika och snygga doktor, som jag stolt skulle kunna ta hem till mamma. Men det blev en tvärvändning! Istället möttes jag av 60-åriga flintskalliga glasögonormar och jag gav omedelbart upp jakten på Dr.Snygg.



Fredagsmorgonen blev det semlor till frukost hemma hos Caroline. Cute as sugar som vi då är, var nog våran enda anledning till en sådan onyttig frukost :) Trots feber och en migrän som envist vägrade släppa så tog jag de sista krafterna till en kvällsfika med tjejerna på Melkers. Myyys.