charlize

Nu kan jag officiellt meddela att jag lägger ned allt som har med karlar att göra. Jag ska bli nunna och inleda ett liv i celibat. Senaste veckorna har man levt i frustration över alla dessa mäns oförstånd och allmänt dumma ointelligens. Allt eftersom har man liksom sänkt kraven för att kanske hitta en någorlunda vettig kille. Från att gå från dröm kraven såsom "lång, bruna ögon e.t.c" till "jag är glad om han bara kan föra en vanlig vettig konverastion".  Jag säger tack & hej då till den yngre generationen, det var en trevlig period men gav mig absolut ingenting förutom förvirring. Har klarat mig helt utmärkt, om inte bättre, som singel då jag har min förre detta feminist till mamma i spetsen som tack för min överlevnad. Kärlek är inte svårare än helt enkel och simpel matemiatik, med plus och minus. Antingen tycker man om någon eller så gör man faktiskt inte det. Take it or leave it. Om någon verkligen tycker om en så står jag här med öppna armar, men om inte så snälla ta inte upp min tid, energi & hopp. Jag behöver inte sympati, jag behöver en ordentlig karl :)

Goodbye my past life..