Happy fucking valentine
Happy fucking valentine. Vi stackars singlars mest ensammaste dag på året. Som om inte det var nog så fick jag börja dagen med ett avslut. Han där uppe med stort H ville tydligen sparka på den som redan ligger ned (nämligen mig), genom att byta ut denna kärleksfulla dag mot gamla smärtsamma och upprivna minnen. Jag bytte ut mitt arga nervösa sammanbrott som legat och växt i två månaders tid mot två lugna andetag. Plockade ut varenda liten gummisnodd som tillhörde mig och insåg med glädje att jag nu har absolut ingening kvar hos denna respektlösa karl. A hallelulija moment! Väl i bilen avnjöts texten från en sång med ett stort leende på läpparna: "I just dont love you no more..."
Lugn tjej fest hemma hos mig resulterade i en Girls Gone Wild kväll bortsett från flashande tuttar. Vid nio hade Sara påbörjat do-you-dare med att trycka upp lösnagels lim i näsan, som gav oss alla ett gott skratt utan dess minsta oro för konsekvenserna då vi alla tydligen gick efter mottot: "man lever bara en gång" den kvällen. Sedan blev det osalig blandning av vodka/redbull och flertalet koffeintabletter som i sin tur resulterade i en redlös Sara och ett telefonsamtal med pizzerian:
- Hej jag heter Vera. Jag skulle vilja beställa en pizza med ananas, banan, apa, turk och purjolök.
- Nej tyvärr, vi har ingen purjolök.
Hur komiskt givande var inte detta när man har ett gäng onyktra tjejer under samma tak. Vid tio blev det slut på roligheterna då vi alla stormade ut för att ta oss vidare till Virre. Trots ett och annat blåmärke i trappuppgången så hann alla ut förutom - jag! Såklart träffade jag min senila och utvecklingstörda (?) granne i sin pyjamas och en telefon som hot i högsta hugg. Detta krävde alltså omedelbar handling och drastiskt tänkande. På med det charmiga leendet och den sköljmedels mjuka rösten och en och annan ursäkt i klass med "du vet ju hur vi tjejer kan bli.." En kram och lyckoönskningar från denna tant och så var denna varning hos hyresvärden plötsligt borta! Otroligt bra jobbat Charlotte.. du borde verkligen bli psykolog.. ja, jag vet....
Frida, en full broder och jag.
02.30
Efter att vakterna för sjunde och sista gången förklarat för mig att det nu var dags att gå hem för kvällen, så tog jag motvilligt dom tunga stegen mot garderoben och dess utgång. Ensam på alla hjärtans dag? Skulle inte tro det va! Samtidigt som jag viftade bort denna hemska tanke. Nu fanns bara en utväg kvar: antingen ragga upp den otroligt heta basisten i Christian Walz eller satsa på en sjuhelvetes jävla efterfest. Sista altrnativet blev kvällens vinnare.
Ännu mer alkohol, fyllespel, flertals däckningar och matlagning så rullade klockan iväg till fem, sex, sju och sedan när klockan började närma sig tolv på söndagen så kastade vi alla in handduken för två välbehövliga timmars sömn. Kan dock tala om hur otroligt fascinerande det är över hur många personer man kan trycka ihop i en dubbelsäng, plus en människoätande pitbull vid namn Zid. Slå det ni suckers! :)
Resterande söndag : koma.
Måndagen gick vi glatt ned till Nöjes för att fördriva kvällen med film. Om ni tycker jag har dålig filmsmak så tror jag nog ni snarast ändrar eran åsikt då min film-trogan och lojala vän Sandra valde film: Gay Movie.
Film? Ne du. porrfilm? Oh ja.
Fyra amerikanska ungdomar och en salig blandning av analpluggar, pedofiler, BDSM, lavemang m.m. Sandra - jag har helt totalt tappat förtroendet till dig... aldrig igen...
Lugn tjej fest hemma hos mig resulterade i en Girls Gone Wild kväll bortsett från flashande tuttar. Vid nio hade Sara påbörjat do-you-dare med att trycka upp lösnagels lim i näsan, som gav oss alla ett gott skratt utan dess minsta oro för konsekvenserna då vi alla tydligen gick efter mottot: "man lever bara en gång" den kvällen. Sedan blev det osalig blandning av vodka/redbull och flertalet koffeintabletter som i sin tur resulterade i en redlös Sara och ett telefonsamtal med pizzerian:
- Hej jag heter Vera. Jag skulle vilja beställa en pizza med ananas, banan, apa, turk och purjolök.
- Nej tyvärr, vi har ingen purjolök.
Hur komiskt givande var inte detta när man har ett gäng onyktra tjejer under samma tak. Vid tio blev det slut på roligheterna då vi alla stormade ut för att ta oss vidare till Virre. Trots ett och annat blåmärke i trappuppgången så hann alla ut förutom - jag! Såklart träffade jag min senila och utvecklingstörda (?) granne i sin pyjamas och en telefon som hot i högsta hugg. Detta krävde alltså omedelbar handling och drastiskt tänkande. På med det charmiga leendet och den sköljmedels mjuka rösten och en och annan ursäkt i klass med "du vet ju hur vi tjejer kan bli.." En kram och lyckoönskningar från denna tant och så var denna varning hos hyresvärden plötsligt borta! Otroligt bra jobbat Charlotte.. du borde verkligen bli psykolog.. ja, jag vet....
Frida, en full broder och jag.
02.30
Efter att vakterna för sjunde och sista gången förklarat för mig att det nu var dags att gå hem för kvällen, så tog jag motvilligt dom tunga stegen mot garderoben och dess utgång. Ensam på alla hjärtans dag? Skulle inte tro det va! Samtidigt som jag viftade bort denna hemska tanke. Nu fanns bara en utväg kvar: antingen ragga upp den otroligt heta basisten i Christian Walz eller satsa på en sjuhelvetes jävla efterfest. Sista altrnativet blev kvällens vinnare.
Ännu mer alkohol, fyllespel, flertals däckningar och matlagning så rullade klockan iväg till fem, sex, sju och sedan när klockan började närma sig tolv på söndagen så kastade vi alla in handduken för två välbehövliga timmars sömn. Kan dock tala om hur otroligt fascinerande det är över hur många personer man kan trycka ihop i en dubbelsäng, plus en människoätande pitbull vid namn Zid. Slå det ni suckers! :)
Resterande söndag : koma.
Måndagen gick vi glatt ned till Nöjes för att fördriva kvällen med film. Om ni tycker jag har dålig filmsmak så tror jag nog ni snarast ändrar eran åsikt då min film-trogan och lojala vän Sandra valde film: Gay Movie.
Film? Ne du. porrfilm? Oh ja.
Fyra amerikanska ungdomar och en salig blandning av analpluggar, pedofiler, BDSM, lavemang m.m. Sandra - jag har helt totalt tappat förtroendet till dig... aldrig igen...
Kommentarer
Trackback