Ja sen var det ju det där med påsklov...
Hallelulija vilken otroligt intensiv och laddad påskferie! Slutkörd efter ett mördarpass på jobbet stod mina två nötter redan utanför min lägenhet.. 10 minuter innan jag ens kommit hem. Laddade för tre timmars biltur? Oh ja! Desorienterade och med världens sämsta lokalsinne spenderade vi halva bilturen som tre japanska turister runt Oslo´s återvändsgator.
Skönsjungande sång till 90-tals klassiker och poff hamnade vi i dom värmlandska skogarna Filipstad. Vi skulle ju faktiskt ändå prova på "den godaste kebaben någonsin faaattar ni!" enlig Hanna, så vi craschade med glädje en natt i denna Smala Sussie idyll.
Ytterligare två timmar i den lilla pärlan till slutdestination Malung stod på morgondagens schema. Här möttes vi av nedsänkta Volvo 2.40 raggare och skog. Party adrenalinet var på topp och det där billigt inköpta 3 liters vinet har aldrig smakat godare på en ännu tommare mage. På något underligt sätt vinglade jag ensam runt på Malungs utbud av "uteställe" med Lars Kristers live i bakgrunden. Lycklig, bugg dansande med gubbar möttes jag senare av en dimmig bild av Hanna herself och två ambulans personal. När? var? hur?
Dumma alkohol tvärslocknade jag bak i bilen och vaknade upp 7 mil senare i Mora. Noll koll hamnade jag ytterligare 7 mil tillbaka till Malung. Dagen senare med en baksmälla utan dess like kommer Hanna in med ett mindre glatt leende. Notera även hennes två kryckor och enorma gipsade fot.
Skönsjungande sång till 90-tals klassiker och poff hamnade vi i dom värmlandska skogarna Filipstad. Vi skulle ju faktiskt ändå prova på "den godaste kebaben någonsin faaattar ni!" enlig Hanna, så vi craschade med glädje en natt i denna Smala Sussie idyll.
Ytterligare två timmar i den lilla pärlan till slutdestination Malung stod på morgondagens schema. Här möttes vi av nedsänkta Volvo 2.40 raggare och skog. Party adrenalinet var på topp och det där billigt inköpta 3 liters vinet har aldrig smakat godare på en ännu tommare mage. På något underligt sätt vinglade jag ensam runt på Malungs utbud av "uteställe" med Lars Kristers live i bakgrunden. Lycklig, bugg dansande med gubbar möttes jag senare av en dimmig bild av Hanna herself och två ambulans personal. När? var? hur?
Dumma alkohol tvärslocknade jag bak i bilen och vaknade upp 7 mil senare i Mora. Noll koll hamnade jag ytterligare 7 mil tillbaka till Malung. Dagen senare med en baksmälla utan dess like kommer Hanna in med ett mindre glatt leende. Notera även hennes två kryckor och enorma gipsade fot.
Sälen, Timbuktu och förtäring av alkohol har nu bytts ut mot knaprande av smärtstillande och filmkväll. Nej ursäkta, jag menade i plural.. filmkväll-ar. Gråt har bytts ut mot skratt och på måndag kör vi en nedstämd halvt handikappad bil tillbaka mot Oslo.
Kommentarer
Trackback