Im having a bad day, alright?
Den här vetenskapligt bevisade "skit-dagen" inträffade för mig torsdagen den 13. Med en irriterande huvudvärk väcktes jag upp av ett telefonsamtal klockan fyra.. på eftermiddagen (Ja, jag vet. Min dygnsrytm är tydligen inte som alla andras). "Du vet att du började jobba för 1 minut sen va?" What! Helvetes jävla skit. I ren panik luktade jag under armarna, fan måste verkligen ta en dusch, jag luktar ju apa. Hinner jag tvätta håret? fan, har ju inte tvättat håret på en vecka typ. Smink? Äsch, gårdagens smink får räcka. Borsta tänderna? det är överskattat. Efter ett maratonlopp till jobbet lagomt svettig och allmänt äcklig förpestade jag mina kunder i sex långa timmar.
Snabbt hem för en ännu snabbare dusch, då jag plötsligt i mitt inre kaos uppfattade att jag tappat bort nyckeln hem. Ett par svordomar, frustration och en skattkammar karta till extra nyckeln så hoppade jag äntligen in i duschen. Och låste.. vilket jag tydligen inte skulle ha gjort. Det värsta med duschen är att det inte finns något utsug så ny luft kommer inte in i denna smutsiga lägenhet från stenåldern. Dörren gick i baklås och där satt jag i min ensamhet i en bastu liknande känsla på tre kvadratmeter. Sandra får tag i min far som en halvtimme senare kommer med hela verktygslådan. Min pappa är som Ernst Kirschsteiger fast lite finare, lite exklusivare. När han väl hittar mig har jag förvändlats till en tvättsvamp, lite liknande Svampbob Fyrkant fast utan dom fula hängselbyxorna. Jag kipar efter andan och känner ett lyckorus genom kroppen av att vara vid liv, samtidigt som jag med mina sista krafter sjunger med i freedom. känslan är överväldigande.
