Uppsala. the last days

En baksmälla vid namn koma, och en kropp vid namn snälla-skjut-mig-långsamt tog jag sista krafterna in till duschen. Med max på jobbet, Sandra & alex iväg för att köpa något vid namn energi så trodde jag att jag skulle svimma och dö i badrummet. Ingen skulle lagt märke till stackars mig och sedan hade den fasansfulla upptäckten slagit dom av en halvnaken bakfull charlotte med smutsiga trosor. På min gravsten hade det senare stått R.I.P Charlotte den smutsiga wannabe feministen.





Men jag överlevde! Väl på kvällen blev det ett misslyckat försök med thaimat som picknick ute vid någon romantiskt sjö. Istället hamnade vi på gräsplätten utanför lägenheten och med solen som gick i moln. Bakfull och jävlig och inte ens kan jag få något så simpelt som en picknick? Såklart inte.




På kvällen tog vi oss an studentlivet i Uppsala, men då vi inte är studenter med ett dumt student kort så fick vi istället andas in känslan av att stå i timmeslånga köer och prata geometri formler. De här dagarna har verkligen blivit ett par inspirations dagar. Min intelligens har på den senaste tiden nästintill gått ned på knä och önskat för att få använda de sista hjärncellerna till något vettigt. Jag behöver komma bort från allt som inte får mig att utvecklas, lära känna nya människor, nya erfarenheter och göra något vettigt. Ta mig från min impulsivitets-bubbla och ta ett steg i närmare riktning. Ett steg mot de glada universitets dagarna?




Sista dagen förgylldes med ännu mera shopping bestående av ett rosa skärbräde och annat smått & gott. Känslan från att vara på topp tog snabbt ned mig till zero, med tanke på att det nu inte längre är raka vägen förbi Enköping till Uppsala, utan nu är det 50 mil från oss när jag bosätter mig ensam i Oslo. Men det är min typiska jävla otur. Har dom inte galna ex, så är dom fortfarande heart broken efter ett hundra årigt gammalt förhållande eller så ska dom dra jorden runt, så långt bort utom alla dess känslor. Bra jobbat Charlotte! Och dessa fulla sliskiga killarna på krogen frågar hur någon som jag kan vara singel. pah! thats why my dear. det är min otroliga otur.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback