Nær, var, hur?
Efter ett maraton pass på stan tidigare var det dags før efterlængtad utgång. Stressad tidsoptimist som man ær blev jag två timmar sen till Hannas matlagning. Vi hoppade istællet direkt på vinet då man nu intagit titeln profesionell vinpimplare. Beat that!
Vin turned into ouzo, ouzo turner into lite-før-starka-drinkar. Fram med skratten och party alias sedan var det dags att bege sig ut i den sibiriska kylan. En rejæl utskællning på den ointelligenta taxi chaufføren, før att ænnu en gång hamna på ligg-vænliga Yatzy. Fråga mig inte varken hur jag kom in eller vart garderobsbiljetten fick føtter och tog vægen.
dumma dig!
R gjorde finbesøk i Oslo och øverraskade med sitt søta nylle på nattklubben. Jag var lyckligt berusad med ett fastlimmat leende på læpparna resterande kvæll. Det ær svårt att førklara men vissa personer som får en att skratta, som får en att kænna sig speciell ær att hålla fast vid.. stora frågan ær bara hur. Omstændigheter lyckas tydligen alltid finna mig.
Morgonen vaknade jag upp med en rættvis huvudværk, ångest øver borttappad mobil och frågor såsom kommer du ihåg från frøken Nilsson. Minnet befann sig långt borta tills dom alltid lika roliga bildbevisen uppenbarade sig.
Trots fortsatta strømavbrott, ihærdig kyla, dålig ekonomi så kænns livet ændå ganska bra just nu. Allt ær fortfarande during process men det går åtminstonde inte bakåt. Enda gången jag tar ett steg bakåt ær før att ta sats ænnu længre framåt. remember that.