Jag är sjuk
Onsdagen möttes med tre timmars sömn, migrän och en mindre rolig feber. Är det liksom ett kaloririkt straff för att jag äntligen levt hälsosamt den senaste månaden? Kändes dock verkligen som det då jag fick avboka veckans resterande träningspass. Det enda jag förlitar mig till nu under dessa snor&slem liknande former är min enkelsäng och varmt te. Tankegångarna går åt hejjaramsor för att förbättra mitt kassa immunförsvar.
Låg nästintill paralyserad i sängen hela onsdagen tills klockan blivit sju då jag i ren panik kastade mig in i duschen. En halvtimma senare satt jag med påklistrat leende på Jack´s resturang för en återträff med frisörklassen från gymnasiet. Eller ja. halva klassen i alla fall. Vi upptagna sönderarbetade nio till sex frisörer har inte tid med klassåterträffar egentligen. Var kul att se alla igen då tanken plötsligt slog mig att det är två jäkla år sedan jag sprang runt med min mini skumpa i takt med "för vi har tagit studenten!!" Läskigt hur snabbt tiden går. Trots denna aha-upplevelse var alla sig lika. Ingen som blivit ambassadör i Nya Papaguinea(?), ingen vd över Volvo utan alla arbetade fortfarande med saxen som sin bästa vän - förutom jag som är arbetslös!
Envis som man är så trotsade jag min höga feber för en girl trip till Örebro med Emelie och Caroline för en kvällsfika. I sköna takter till Jordin Sparks genom högtalarna liksom flög vi hela vägen till Pennybridge i Carros nyinköpta mamma-bil. Efter att ha gått 360 grader runt hela örebro slott och idiotförklarats som tre japanska tursiter, hittade vi till slut vårat cafe tips vid namn Njuta (som låg omkr. tio meter från vart vi parkerat bilen). Efter en mils promenad och en sockerhalt nivå på max hittade vi äntligen ett bord och sprang fram till kakmontern som små barn på julafton. Cheesecake.. chokladtryffel - nyp mig eller har vi hamnat i himmelriket! Tydligen inte då de inte serverade fika efter 22.00 i sådana patetiska storstäder som Örebro. Energinivån liksom låg på botten nu men i hopp om en kaloririk och god caffe mocca gav vi inte upp hoppet. Tills gubbjäveln vägrade servera något annat än alkohol eller en svart tråkig kaffe. Men va fan! Jag har inte åkt ända in till denna skit stad för att dricka en svart kaffe vännen. Carro är i sjunde månaden så bye bye till alkohol och ge hit en muffins snabbt som fasen innan blodsocker fallet börjat kicka in.
Trots invändningar mot detta idiotiska system vart det en lågmäld tur tillbaka till Karlskoga och direkt till vårat kära McD. En tillsfredställande McFlurry senare hamnade jag febrig och övernykter på Wickan. Fråga mig inte hur och fråga mig inte varför. Ett par fyllon och högljudd musik senare blev det en rask promenad hem med timmars långt varmt bad på menyn.
Åter till något positivt. Träningen går förvånansvärt bra! Med denna positiva energi upp över öronen intog jag positionen som Hulken själv på pumpen med alla dessa extra vikter. Efter att nästintill dött efter uppvärmningen insåg jag att detta skulle komma att bli ett sjuinihelvetes långt pump-pass. Med intalningen "man orkar mer än vad man tror" överlevde jag passet. med nöd och näppe. Duktiga jag!
På tal om mitt duktiga jag kan jag även lägga till en liten notis om hemmafrun som krupit fram hos mig. Jag kastade dessa färdigfrysta massproducerade biffar och tog tillfället i akt för att för en gångs skull glänsa i köket. Med min otroliga assistent Sandra hamnade det sedan goda och hemlagade fetaost&citron biffar enligt eget recept på tallriken.
Facebook. lördag. 19.00
Skumpa, jordgubbar & bästa vänner - äntligen utgång!
Det enda som stämde in i det inlägget en timma senare var väl jordgubbarna då. Halvdrucken skumpa och omkring femton vänner som drog iväg på olika små fester så var det bara eliten kvar: halvfull Charlotte & en grinig Sandra. Oh my. Vilket recept för en misslyckad kväll. Vilket det senare blev bevis på. Borttappade vänner på Statt, trångt dansgolv och idiotiska karlar. Enough!! Skjuts hem av D var väl typ et enda som förgyllde denna lågmälda kväll.
Låg nästintill paralyserad i sängen hela onsdagen tills klockan blivit sju då jag i ren panik kastade mig in i duschen. En halvtimma senare satt jag med påklistrat leende på Jack´s resturang för en återträff med frisörklassen från gymnasiet. Eller ja. halva klassen i alla fall. Vi upptagna sönderarbetade nio till sex frisörer har inte tid med klassåterträffar egentligen. Var kul att se alla igen då tanken plötsligt slog mig att det är två jäkla år sedan jag sprang runt med min mini skumpa i takt med "för vi har tagit studenten!!" Läskigt hur snabbt tiden går. Trots denna aha-upplevelse var alla sig lika. Ingen som blivit ambassadör i Nya Papaguinea(?), ingen vd över Volvo utan alla arbetade fortfarande med saxen som sin bästa vän - förutom jag som är arbetslös!
Envis som man är så trotsade jag min höga feber för en girl trip till Örebro med Emelie och Caroline för en kvällsfika. I sköna takter till Jordin Sparks genom högtalarna liksom flög vi hela vägen till Pennybridge i Carros nyinköpta mamma-bil. Efter att ha gått 360 grader runt hela örebro slott och idiotförklarats som tre japanska tursiter, hittade vi till slut vårat cafe tips vid namn Njuta (som låg omkr. tio meter från vart vi parkerat bilen). Efter en mils promenad och en sockerhalt nivå på max hittade vi äntligen ett bord och sprang fram till kakmontern som små barn på julafton. Cheesecake.. chokladtryffel - nyp mig eller har vi hamnat i himmelriket! Tydligen inte då de inte serverade fika efter 22.00 i sådana patetiska storstäder som Örebro. Energinivån liksom låg på botten nu men i hopp om en kaloririk och god caffe mocca gav vi inte upp hoppet. Tills gubbjäveln vägrade servera något annat än alkohol eller en svart tråkig kaffe. Men va fan! Jag har inte åkt ända in till denna skit stad för att dricka en svart kaffe vännen. Carro är i sjunde månaden så bye bye till alkohol och ge hit en muffins snabbt som fasen innan blodsocker fallet börjat kicka in.
Trots invändningar mot detta idiotiska system vart det en lågmäld tur tillbaka till Karlskoga och direkt till vårat kära McD. En tillsfredställande McFlurry senare hamnade jag febrig och övernykter på Wickan. Fråga mig inte hur och fråga mig inte varför. Ett par fyllon och högljudd musik senare blev det en rask promenad hem med timmars långt varmt bad på menyn.
Åter till något positivt. Träningen går förvånansvärt bra! Med denna positiva energi upp över öronen intog jag positionen som Hulken själv på pumpen med alla dessa extra vikter. Efter att nästintill dött efter uppvärmningen insåg jag att detta skulle komma att bli ett sjuinihelvetes långt pump-pass. Med intalningen "man orkar mer än vad man tror" överlevde jag passet. med nöd och näppe. Duktiga jag!
På tal om mitt duktiga jag kan jag även lägga till en liten notis om hemmafrun som krupit fram hos mig. Jag kastade dessa färdigfrysta massproducerade biffar och tog tillfället i akt för att för en gångs skull glänsa i köket. Med min otroliga assistent Sandra hamnade det sedan goda och hemlagade fetaost&citron biffar enligt eget recept på tallriken.
Facebook. lördag. 19.00
Skumpa, jordgubbar & bästa vänner - äntligen utgång!
Det enda som stämde in i det inlägget en timma senare var väl jordgubbarna då. Halvdrucken skumpa och omkring femton vänner som drog iväg på olika små fester så var det bara eliten kvar: halvfull Charlotte & en grinig Sandra. Oh my. Vilket recept för en misslyckad kväll. Vilket det senare blev bevis på. Borttappade vänner på Statt, trångt dansgolv och idiotiska karlar. Enough!! Skjuts hem av D var väl typ et enda som förgyllde denna lågmälda kväll.
Kommentarer
Trackback