charlize

Dom senaste dagarna har jag krypit mig igenom i ultrarapid och med otroligt smärta. Har under en veckas tid samlat upp lika mycket snor som i en 1 liters mjölkpaket, hostat sönder varenda ryggkota och pendlat mellan hav av svettningar till frossa med febern. Medlidande tack! Har sovit som en lättskrämd hypokondrisk kvinna de senaste två dagarna då mina pingisbollar till halsmandlar har bråkat med mig. Skjut mig i foten, låt mig äta masar i Fear Factor - men snälla, låt mig slippa detta halsont.

Lagomt glad med feber och två timmars sömn i lördags morgon, stod jag med ett leende på golfbanan kl.07.30. Det var nämligen dags för Harrys Golfen! Detta var ett gyllene tillfälle att sikta in mig på min rika femtioåriga gubbe med tjock plånbok som ska ta mig till den franska rivieran nästa vecka. Mina arbetsuppgifter var att ta gruppkort med de olika lagen, dela ut information om Harrys, ge överlyckliga glädjerop vid en bra första sving och mingla lite. Detta jobb var som gjort för mig! I jakten på min första biljett ut ur karlskoga och till champagnens glada dagar upptäckte jag ett problem. Problemet uttalades vid namn - golfhandske. Denna golfhandske har mina kära golfare på vänster hand vilket gör det nästintill omöjligt för mig att se om dom har en ring på fingret och utnämnt orden tills döden skiljer oss åt. 5 timmar och 140 personer senare, åkte jag hem på rast med en kort sömn blandat med missbruk av ipren-tabletter.



Fortfarande feber och 18.00 hade jag förflyttat mig till Statt. Prisutdelning, buffe och mingel - piece of cake! Klockan närmade sig senare midnatt och jag började känns hur benen vek sig. Inte ett dansande fyllo på flera mils avstånd tills det som vanligt exploderade med folk i baren vid halv ett. Otrevlig, sur och trött tror jag inte att jag charmade allt för många bakom baren. Det är faktiskt mänskligt att ha en dålig dag!