charlize

Första dagen på jobbet och jag var laddad till max. Detta fick jag senare äta upp. Två timmar innan arbetsdagens slut var det dags för det stora hoppet mellan självlärd utbildning till telefonbokningarna. Den skräckinjagade telefonen liksom bara hånskrattade åt mig då jag slog de första siffrorna till någon stackars krake som snart kommer få höra min ihjälskrämda röst. 80% osvarade samtal, 15% överbeskyddade arga pappor och resterande 5 % gamla tanter. Vilka av dessa pensionärs tanter eller mellanstadie tjejer utan tillåtelse från målsman skulle vilja vara modell för en dag som jag försöker boka? Ne, didn´t think so. Självförtroendet helt nedbryten som Berlin muren själv och energi nivån låg på noll.komma.noll.noll.
Minimum bokningar per dag: 13 st.
Dåliga telefon bokaren Charlotte: 4 ynka stycken.
Blä. Skjut mig långsamt.

Kände hur tårarna pressade i ren frustration. Why? För att jag älskar verkligen Dubai. This is living. Det är här jag vill vara just den här tiden i mitt liv nu.  Om jobbet inte känns rätt så har jag två problem med min vistelse här i Dubai:

Problemo uno - om jag ska söka nytt jobb så kommer jag inte längre ha tillgång till det här boendet och kommer få hitta eget boende som är nästintill omöjligt då huspriserna är skyhöga.

Problemo dos - är att andra företag inte vill bistå med arbetsvisum.

Då antingen jobba kvar på jobbet eller sätta mig på första sämsta flyg tillbaka hem till samma gamla Statt och gråa Sverige. Panik. Ångest.. Jag är verkligen inte menad för Sverige. Inte just nu...