charlize

Då har en hel underbar vecka gått sedan jag flyttade in i min lilla etta. Med tanke på att jag endast hunnit flytta in en enkelsäng och en tv utan antennkabel, så har man låtit fantasin flöda för att roa mig själv på annat håll. Genom att måla lister! Konstant i fem dygn har jag i min ensamhet andas och levt med min två kära vänner: målarfärgen & målarpenseln. Börjar starkt fundera på om min hjärna spelar mig spratt då jag blivit hög på all denna målarfärg eller om det helt enkelt bara spökar i min hall. Här om natten tyckte jag mig faktiskt se en gubbe i hallen som yttrade orden "mönster.. mönster" (?). Då jag inte har något realistiskt och bra svar på detta så måste jag istället ha hallunicerat. End of discussion.




Som att ha levt i en isoleringscell med rosa mysbyxor, otvättat hår sedan en vecka tillbaka och där ordet smink inte ens existerar - så tog jag det första steget ut i verkligheten igår tack vare min kära vän Anna. Avnjöt en pizzabuffe på det nya pizza stället (namnet har dock försvunnit i min numera senila hjärna) i stan, med bara massa skvaller och goda lovord om framtiden. Efter allt skratt insåg vi sedan en sorg över våra pizzor med överflödig ost, då tanken slog oss att denna lunch kom att bli våran avskedsmiddag då Anna flyttar till Trollhättan imorgon. Så numera ogillar jag allt som har med Trollhättan att göra.. och pizza för den delen!

Men jag är lycklig och framförallt stolt över henne då hon vågat ta ett sånt stort steg och med mål i sikte. Om tre år sitter jag på hennes Toni&Guy salong och betalar tusenlappen bara för att få klippa luggen.

Kan förövrigt tala om att jag verkligen börjar uppleva ett liv som ungkarl nu, om man bortser från mina tvättryck noll.sju.noll.noll på morgonen. Proppat kylen med Loka citron så jag överlever en månad framöver, spritskåpet börjar tömmas ut och jag lever på pytt i panna. Förlåt mamma, ska bli omedelbar ändring... snarast!

Gårdagen spenderades på en inte allt för rolig par dejt. Har hört skräckhistorier om sådana dejter, men aldrig velat erkänna att det kanske faktiskt är så hemskt. Efter fem minuter insåg jag att jag bara hade två altenativ att välja på: antingen supa mig ordentligt redlös och hamna på Wickan eller snabbt tänka ut en plan som tar mig så långt härifrån som möjligt. Ett par sekunder senare i ren panik, bestämde jag mig för plan B. Lämnade kvar nyckeln, bad dom släcka ljusen innan dom gick och gick raka vägen till Stefan för att spendera resterande kväll med lite Mario-wii spel. Mycket mer givande!



Inatt blir det jobb på Statt. Ska verkligen bli kul, då jag inte jobbat på över en vecka nu och så har jag & Tess ett och annat att tjata om :)