charlize

Gilla-knappen är ständigt på de dagar jag fått hoppa in som vikarie på dagis. Förstå att jag får betalt (visserligen en prutt lön) för att bygga kojor och leka med bilar! De första timmarna var jag skräckslagen över alla dessa små snoriga tvåbenta troll som sprang omkring och nöp varandra i öronen. Gråtandes, skrattandes, skrikandes - vart ska man börja när 15 småbarn vill ha ens uppmärskamhet och bekräftelse? Jag hamnade snabbt in i rutinerna från att agera lekkamrat till att kunna säga åt någon på allvar att "inte kasta maten i Fia´s ansikte!". Då jag dock pratar svenska står barnen som skräckslagna hundvalpar när jag säger åt dom, som ett enda stort förvirrat frågetecken.

Häromdagen kom en blyg ledsen liten flicka fram, hon pekade gråtandes bort mot det elakaste dagisbarnet och förklarade att han hade kallat henne dumunge. Snabbt agerande, what to do! Jag böjde mig ned gav henne en kram och sa "när han kallar dig dumunge är det bara att hålla för öronen så slipper du lyssna på honom". Jag insåg senare att denna snabba lösning var oförlåtlig. Herregud vad ger jag för budskap, liksom take the easy way out. Nästa gång om han blir ännu värre och börjar butta på henne, ska jag då be henne blunda och tänka på att hon är i en stor bubbla gjord av smörkola? Skärpning Charlotte.

En positiv sak är att jag gör stora framgångar med det norska språket genom dagisjobbet. Varje eftermiddag sitter jag med pekboken och rabblar upp siffror eller läser från Pelle lär sig gå på pottan böcker, vilket ger mig lika mycket lärdom som för tvååringarna.

Annars har det inte hänt så mycket i mitt äta-skita-sova-jobba vardagsliv här i Oslo. Var hos R igår och tittade på Paranormal Activity. Otroligt överlägsen attityd med orden om att detta minsann var en B-version av Blair Witch Project, vilket jag senare fick äta upp då jag praktiskt taget höll på att skita på mig vid halva filmen. Jag kan nu erkänna att jag fortfarande inte vågar ha fötterna nedanför sängen vid kvällstid. Härmed är det jag som sover med lyset tänt! Ja, jag är en mes, en riktig fegis that is what i am.

Paranormal Activity