charlize

Något väldigt mystiskt har inträffat. Jag har nämligen lyckats sträcka mig.. i magen! precis vid naveln också.. mycket märkligt. Är detta ett tecken på min otränade kropp eller ett glädjeskrik från min stackars kropp efter ett jogginpass idag? En stor tolkningsfråga. Istället från förra gångens joggingtur om min avsky för supertränade äckliga människor, så har jag istället fått ny positiv syn på joggingbanan. Jag menar att endast omkring 20 procent består av dessa Hulk Hogan människor av på joggingbanan, omkring 30 procent bestående av gamla tanter & gubbar i slow-motion och sedan resterande underbara 50 procent tillhör den bästa kategorin: svettiga, hälsosamma idrottskillar! Varje gång på joggingbanan är som ett enda stort och nyttigt krogbesök, fast i skogen.  Här spiras kärleken mellan svetten och tallarna.