Desperata hemmafruar
Men themselves have wondered what they see in me.
They try so much but they can't touch. My inner mystery.
When I try to show them they say they still can't see.
I say:
It's in the arch of my back,
The sun of my smile,
The ride of my breasts,
The grace of my style.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.
Now you understand.
Vi tappra kvinnor som mer än gärna vill sätta det där otroligt häftiga klistermärket "feminist" på oss, men då vi alltid blir lika skrämda när sanningen kommer ifatt oss: vi kan inte leva med dessa killar, men vi kan inte heller leva utan dom. Moderliga, intelligenta och ödmjuka som vi är, så förlåter vi deras misstag och brister. Män stoltserar mer än gärna med sina bravader till misstag medans vi kvinnor döljer detta och alla sina andra hemligheter med ett leende på läpparna. Vi andas den hela hemlighets mystiken som råder på Wisteria Lane. För vi är smarta och vi tänker ett steg längre. Vi har gått ifrån barn-stadiets oförstånd och förstått att handling kan komma att kräva konsekvenser. Vi är vackra. Vi är stolta. Vi är kvinnor. Vi behöver inte en karl för att få oss att må bra. Det är karlarna som behöver oss för sin överlevnad.
Kommentarer
Postat av: mamma
Jag känner lukten av en sann feminist här, men så är du ju också din mors dotter.
Trackback