You dont mess with Charlotte
Jobbat natt på statt. Återigen. Samma folk, samma fylla, samma rix fm låtar spelandes från dj-båset. Så fort jag klev in i baren frågade folk varför jag såg så allmänt slutkörd ut. "Nyss blivit arbetslös" svarade jag, men vad de inte visste att jag nyss kommit från århundrades fight här hemma på kära Dahlgrensvägen. Behöver inte gå in på detaljer då problem uppstår, men det viktigaste är inte problemet utan lösningen. Om man accepterar en gång att bli tilltalad på ett sätt har man då grävt sin egen grav. Det finns en punkt då man får sluta innehava rollen som offer och istället göra något åt saken, då det troligtvis inte kommer inträffa på motparterns uppgift utan man själv får ta tag i saken. Tur för mig var det första och sista gången detta bråk med sånna hemska ord flygandes runt omkring i rummet inträffade, och så levde vi lyckliga i alla sina dagar :)
Genom mycket om och men har jag nu officiellt äntligen börjat på min önskelista:
1. The Hills & Laguna Beach boxarna.
2. Den dära urgulliga rosa telefonen jag såg på en japansk skräckfilm.
3. Minska med cirka 10 överflödiga kilon.
Och så fred på jorden och allt sånt där trams.. bla bla.,,
