charlize

Då är klockan nu 03.08. Efter att ha stirrat upp i taket och försökt räkna vita får i cirka två timmar har jag nu alltså gett upp.
Kan istället ge en liten läges-rapport istället:

Joni och jag sover nu i separat rum. Jag har fått övetaget i sovrummet som blivit min fridlysta plats och Joni har tagit över sitt territorium - soffan. Jultomten tyckte nog att jag behövde min julklapp tidigare i år, då jag fick allt jag inte önskat mig i ett bombnedslag som slogs ned i fredags kväll. De dåliga ursäkterna har lyssnats på men inte mottagits. Och om man ger sig på en kvinna, kan mannen (om den ryggradslösa mannen nu ens kan definieras man) vara beredd på att få tillbaka minst lika mycket smärta, om inte mer. För vi kvinnor måste se efter oss själva då ingen annan gör det åt oss, så vi inte förlorar det viktigaste vi har - oss själva. Livets hårda läxa. Hemska ord och meningar har uttrycks, men har nu fått ur mig allting jag vill ha sagt om hans handlingar, beteende och allmän uppläxning. Stridsyxorna är nu nedlagda från båda håll och freds flaggan börjar viftas med försiktighet. Höjda röster har bytts ut mot lugna&resonabla diskussioner och problemen har utbytts mot lösningar. Upprättelse har äntligen inträffat och som den starka individ med fasta värderingar blir det jag som går med huvudet högt ur detta förhållande. Som tur är, är vi nu äntligen två vänner som bor under samma tak tills boende löser sig. Vad som är gjort, är gjort - och vi får både bara acceptera läget. Vi bara är och kommer förbli vänner istället.