charlize

Trots julen så känns allting allmänt tungt och otroligt segt. Dagarna precis innan årets bästa tid borde rusa förbi men istället går varje dag och minut i ultrarapid. Känslomässigt jobbiga saker såsom att se alla dessa tomma flyttkartonger, som bara står och gapar åt mig med sitt tomma innehåll. Fyll mig skriker dom. Det är då jag frågor flyttkartongerna om själv får hoppa in, ställas på någon gammal vind för att sedan glömmas bort. Kan jag inte åtminstonde få lägga ned alla dessa knivar som sitter kvar i hjärtat som bara gör så att jag långsamt lider. Realistisk som jag är inser jag nu att jag inte kommer få något ja till svar från dessa dumma kartonger. Typiskt. Tömma lägenheten på mig och mina saker utan ett ordentligt avslut - är scener som går runt  i slowmotion i tankarna.

Då jag nu står utan sambo, bostad och jobb börjar jag bli otroligt förbannad och funderar starkt på att överväga ett personligt brev till SantaClaus himself och fråga vad fasen mer elakt jag gjort i år förutom att inte äta min gröt. Du ska ner dumma tomtefjant. you are going down Santa.

Förutom flytt har dagen förgyllts med en ersättnings-kamsport på jobbet mellan mig och chefen. Arga blickar, spydigheter från båda håll och svettiga trettio minuter senare möttes vi halvvägs. En kram och nya DKNY glasögon i julklapp så var i alla fal jag belåten och nöjd. Tog även en tur med Anna in på  mitt gamla jobb på cafet. Det första jag möttes av var arga&hungriga kunder och den där känslan av "lite för mycket jobb - men lite för lite personal" som man själv har känt de senaste tre åren. Kände plötsligt ett lugn och glädje över att jag tog beslutet att få sluta redan i början av december. Insåg även hur mycket jag saknade alla därborta trots julstressen. Kristins hat över att alltid få etthundraelva förbeställda kycklingsbaguetter varje lördagmorgon, Jennys fortsatta kamp med att trotsa Annies grundlagar gällande dekorationerna, och Carros&mina oförglömliga fika, bekännelse och skvaller timmar.

Sen bar det av på en intensiv julklappsinhandling med Broberg. På något konstigt sätt hamnade vi på Systemet som tog upp mestadels av tiden, då vi bara gick runt och pillandes på alla vinflaskor drömde oss bort till ett onyktert nyår. Caroline ringde nyss och erbjöd sig en helmyskväll med massa tjejsnack på RedBrick, men otroligt mogen och realistiskt kvinna som jag är, tackade jag nej för att istället sitta hemma med kartongerna (mina nya vänner nuförtiden förresten) och knapra på min torra hembakade morotskaka.